KARATENS HISTORIA

Historiskt tillskrivs Kina tillkomsten av flera krigskonster i Asien, ögruppen Okinawa för att utvecklat karate och Japan för att systematiserat och vidareutvecklat karate-do. Internationellt utvecklades karaten först i USA då hemvändande soldater hade lärt sig karate under ockupationen av Japan. I Europa var det i Frankrike de första karateklubbarna öppnades.

KARATENS URSPRUNG
Även om karatens ursprung inte är helt klart hävdar de flesta källor att karaten har sina rötter från slutet av 400-talet när den buddistiske munken Bodhidharma (BILD), känd i Kina som Ta-MO och i Japan Taishi Daruma, vandrade från Indien till Kina där han började undervisa i yoga och kombinerade detta med ett indiskt kampsystem för munkarna vid Shaolin Templet (Shorin-ji) i Hunanprovinsen. För att stärka munkarnas fysiska som psykiska uthållighet utvecklade Bodhidharma en träningsmetod vilken snabbt accepterades av munkarna i templet. I denna träning ingick ett flertal stridstekniker vilka även återfinns i vissa former inom dagens karate. Munkarna i Shaolin Templet blev kända i hela Kina för sin ihållande träning och sitt mod och kallades "krigaremunkar". Bodhidharmas läror blev senare grunden för ett antal kinesiska kung fu stilar.

OKINAWAS VAPENFÖRBUD
Dessa kampkonster kom på 1200-talet till ögruppen Okinawa då kinesiska invandrare bosatte sig där. De delade med sig av sina kunskaper i kampkonster med befolkningen på Okinawa och ett system utvecklades som kallades Okinawa Te (Te=hand).
1609 invaderades Okinawa av Shimazu klanen i Japan. Man förbjöd alla invånare från att äga eller bära vapen, vilket gjorde att utvecklingen av kampsystem utan vapen förbättrades. I hemlighet utvecklades under århundraden olika karate former, framförallt i de tre städerna: Nara, Shuri, och Tomari. Varje stad utvecklade sin form av Te vilka blev kallade Naha-te, Shuri-te och Tomari-te, Efterhand som dessa kampsystem utvecklades blev dessa tre kamparter till sist två större grupper: Shorei-ryu, som praktiseras runt om i Naha området och Shorin-ryu, som utvecklats kring städerna Shuri och Tamari Shorei-ryu,
Båda systemen hade I stort likadana tekniker men skilde sig framförallt vad avser förflyttning och andning. Shorei-ryu betonade fast förankrade rörelser med andning i harmoni med varje teknik, Shorin-ryu betonade snabba linjära rörelser med naturlig andning.

KARATEN KOMMER TILL JAPAN
I början av 1800-talet accepterade myndigheterna på Okinawa Okinawa-te som en officiell fysisk träning. 1905 blev karate på Okinawa allmänt accepterad då karatemästaren Anko Itosu (BILD) såg till att den infördes på Okinawa i skolorna på högstadiet. Anko Itosu utvecklade en systematisk metod för undervisning karate i skolan och skapade ett antal kata (former) för skoleleverna. Anko Itosu får betraktas som den moderna karatens grundare även om det sedan blev en av hans elever, Gichin Funakoshi, som kom att betraktas som den moderna karatens fader.
1917 åkte Itosus elev Gichin Funakoshi, till Japan där han gjorde en uppvisning i karate på Botukuden (en hall enbart för budo) i Kyoto. Detta var första gången karate visades upp utanför Okinawa, och uppvisningen var en stor framgång men Funakoshi återvände till Okinawa. Först den 6 mars 1921 ändrades allt då den japanska kronprinsen Hirohito besökte Okinawa och fick se en karate uppvisning av Funakoshi. Kronprins Hirohito blev imponerad varför han kontaktade det japanska utbildningsministeriet som såg till att karate fick göra en uppvisning på den första nationella idrottsutställningen i Tokyo år 1922. Funakoshi var på plats och hans uppvisning var så framgångsrik att han blev ombedd att förlänga sin vistelse i Tokyo. Han beslutade då sig för att stanna i Tokyo

DE FÖRSTA MÄSTARNA I JAPAN
Karaten blev snabbt populär, speciellt vid universiteten och efter Funakoshi kom snart många andra Okinawa mästare till Japan för att sprida kampformen. Bland dem fanns Kenwa Mabuni (grundaren av Shito-ryu Karate), Chojun Miyagi (grundaren av Goju-ryu Karate), Kanken Toyama (grundare av Shudokan karate), Kanbun Uechi(grundare av Uechi-ryu karate) och Motobu Choki. Alla dessa mästare undervisade i sin speciella stil varför det i slutet på 1930-talet fanns flera olika karate stilar som tränades i Japan. Den mest kända av dessa var Shotokan, först under ledning av Gichin Funakoshi (BILD) vilken efterträddes av Masatoshi Nakayama. Shito-ryu (Kenwa Mabuni), Goju-ryu (Chojun Miyagi) och Wado-ryu (Hironori Ohtsuka). År 1957 grundade Mas Oyama Kyokushin karate.

FÖRSTA SKOLAN UTANFÖR JAPAN
Efter andra världskriget började ett antal amerikanska militärer vilka var stationerade i Japan och på Okinawa att träna karate. När de återvände till USA började många undervisa kampsport. Den första militär som öppnade en karate skola i USA var Robert Trias (BILD), en veteran från flottan, vilken 1946 öppnade sin karate skola i Phoenix, Arizona. Två år senare grundade Trias USA Karate Association, som hade tusentals medlemmar inom några år.

PIONJÄRER I USA
I slutet på 1950-talet hade flera amerikanska karate instruktörer öppnat skolor. Bland dessa tidiga karaten pionjärer är de mest kända Ed Parker (södra Kalifornien), William Dometrich (Kentucky), Bruce Tegnér (södra Kalifornien), Don Nagle (New Jersey), Louis Kowalsky (St. Louis), Cecil Patterson (Tennessee), Ed Kaloudis (New York), Peter Urban (New York), Robert Fusaro (Minnesota), George Mattson (Boston), Phillip Koeppel (Midwest), Dan Ivan (södra Kalifornien) och Steve Armstrong (Seattle).
Då karaten blev allt mer populär i USA, beslöt ett antal högt uppsatta japanska karatemästare att bosätta sig i USA i början av 1960-talet. Detta gjorde att karaten utvecklades snabbt och standarden höjdes avsevärt. Den mest kända av dessa mästare varr Tsutomu Oshima (Los Angeles), Hidetaka Nishiyama (Los Angeles), Teruyuki Okazaki (Philadelphia), Fumio Demura (Aneheim, Kalifornien), Gosei Yamaguchi (San Francisco), Shojiro Sugiyama (Chicago), Takayuki Mikami (New Orleans), Hidy Ochai (New York) och Takayuki Kubota (Los Angeles). I slutet på 60-talet tränade tiotusentals amerikaner karate, inte bara som självförsvar utan karate hade även blivit en stor tävlingsidrott. Varje år hölls hundratals turneringar och många amerikanska karate mästare blev kända. Bland de mest kända tidiga mästarna var Chuck Norris, Joe Lewis, Skipper Mullins, Allen Steen, Frank Smith, Mike Stone, Bill "Superfoot" Wallace (BILD) och Ron Marchini.

KARATE I EUROPA
I början av 1950-talet började karaten I Europa. Det var fransmannen Henry Plee (BILD) som öppnade en skola i Paris. Han bjöd in ett flertal högt graderade japanska karatemästare och inom några år utövades karate på många håll i Europa. 1966 bildades Europeiska Karate Unionen och landskamper blev vanliga. Karaten växte snabbt varför de första världsmästerskapen kunde arrangeras i Tokyo 1970. Redan under 1970-talet fanns det miljontals karateutövare i hela världen. De flesta av dessa elever började med karate för att träna självförsvar, andra började träna för att tävla eller för andra fördelar, såsom att komma i form eller lindra stress.

BRUCE LEE OCH KARATE KID
Inte minst olika ”karatefilmer” vilka producerades i Hollywood på 1970-talet bidrog till en explosiv utveckling av karate i hela världen. Mest känd blev Bruce Lee, vars kinesiska kampkonst presenterades som ”karatefilmer”, men även filmer med Chuck Norris och Claude Van Damme gjorde karate allt mer attraktivt. År 1984 kom filmen Karate Kid vilken fick ett sådant genomslag att vissa karateskolor fick hade intagningsstopp då allt fler barn ville börja träna karate.



VÄRLDENS STÖRSTA KAMPSPORT
Karate är sedan 1970-talet världens I särklass största kampsport och har miljoner utövare i hela världen. Att karaten inte är en Olympisk idrott förvånar många, speciellt då världsförbundet World Karate Federation har 181 medlemsländer.

Källor: Wikipedia, Emil Farkas (USA), Leif Almö